Att möta en syster och fira en födelsedag
Natten till söndag sov jag över hos mammi och vid tolvslaget kom hon in med vin och sjöng för mig. Så himla sött! När vi vaknade gjorde hon frukost åt mig och därefter begav vi oss till min mormors hus och på vägen hann vi med att köpa en tårta med "arecipe"- och jordgubbssmak. Väl framme vid huset blev jag gratulerad av alla som var där, b.la. tre av mina mostrar, min syster och min mormor. Det var fint! Lite senare anslöt min nästkusin och min moster som jag bor med samt två andra släktingar. Tyvärr går det nåt virus som de flesta har haft här och igår var det min systers tur att ligga däckad.
I vilket fall som helst så åt vi lunch och därefter blev det tårta i min ära. De sjöng på både engelska och spanska för mig. Ett minne som jag aldrig kommer glömma! Fick äntligen tillfället att ta en bild på allihopa och det är sjukt värdefullt! Det skönaste av alltihop är att stämningen verkligen var så himla fin, vilket självklart beror på att de inte behöver oroa sig för min syster reaktion längre.
I morse när jag vaknade pratade jag med min mamma om allt mellan himmel och jord. B.la. sa jag att om jag dör imorgon så dör jag i alla fall lycklig, något om hon också tänkt på igår. Fick även lite mer kuriosa om min biologiska pappa. Kan väl påstå att jag har fått en stor del av mina intresse ifrån honom också.
Tyvärr har det regnat hela dagen här så jag har inte ett skit att göra förutom att sitta vid datorn. Skoj. Verkligen. Nooot.
Ha det så fint så länge!
Min fina tårta!
Lycka och lite rån
I skrivande stund sitter jag och käkar frulle samtidigt som min vän sussar gott i sängen. Det har jag nog glömt att nämna men min extraordinära vän, Sara har varit på besök här sedan i torsdags i förra veckan. I början checkade vi in på ett schweiziskt vandrarhem och han som ägde det var verkligen hur snäll som helst och förutom det får han ett plus i kanten för att de hade ett eget bageri i byggnaden! Förutom de veg. subsitiuten saknar jag nog svenskt bröd mest (eller rättare sagt mammas). Mums! Svullade i mig kolhydrater under de fyra dagarna som vi bodde där.
Hur som haver.. jag har visat henne runt på de typiska turistgrejerna och förhoppningsvis är hon nöjd när hon åker hem idag. Det har varit en mäktig känsla att låta en av mina vänner få träffa min nyfunna släkt på riktigt och inte via t.ex. Skype. Dessutom har mitt självförtroende boostats i och med att jag har översatt allting till henne då hennes vokabulär sträcker sig lika långt som mitt gjorde i början.
---
I helgen fyller jag år (22 rent juridiskt, utseendemässigt typ 13) och det är definitivt på min topp-fem-lista över de mest sjuka händelserna här i Colombia. Jag ska få fira min första födelsedag med min mamita här och vice versa. Igår frågade hon vad jag ville hitta på och det låter så fruktansvärt kliché men jag svarade ärligt att jag bara vill vara med henne. Kan man ju ändå inte få en mycket finare dag? (jo, om mina päron i Suecia också hade varit här). Eller? I söndags berättade mamma någonting som fick mig att explodera av glädje. Vad exakt kan jag inte avslöja än men på lördag eller söndag får ni veta, woop woop!
---
Tyvärr blev min moster rånad idag förresten. Tre stycken män som omringade henne och hotade att knivhugga henne om hon inte gav dem smycken och pengar. Förutom chocken av att bli hotad och bestulen så tog de hennes vigselring som hon haft i 34 år (dessutom är hennes make död). Fördjävligt och äckligt. Inser vilken tur jag har haft som sluppit undan att ens blivit pick-pocked.
---
För tillfället snyltar jag på någon annan själs Wi-Fi och kan tyvärr inte lägga upp några bilder. Fast de är väl ni som läser vana vid, vid det här laget. Ta hand om er!
/ Oskiposi!
Ett tag sedan sist
Sedan förra inlägget har jag egentligen inte gjort så mycket, dock har jag sovit hos mamma över en natt, kollat matchen mellan Mexico - Colombia (som vanns av oss med 2-0!) och ätit lunch med min mormor, mina två mostrar och mamma i Madrid.
Förra helgen åkte vi till min väns föräldrars hus i närheten av La Vega (drygt två h bort från Bogotá). Det var roligt och naturen var hur vacker som helst! Inte ett ljud av bilar och på deras farm odlade de matbananer (platano), apelsiner, citroner, guava, socker, lök, KAFFE och en massa andra saker !
I fredags köpte jag en 5-in-1 reflexskärm på 80 cm så att jag kan ta fina foton på människorna här! Fick en av mina föräldrar i födelsedagspresent förra året och den är större men tyvärr tog jag inte med den hit. Men det är alltid bra att ha två stycken!
Igår skulle jag och mammi gå på bio och se "Tan fuerte, tan cerca". Tyvärr visade det sig att projektorn inte fungerade och vi valde därför att promenixa hemåt istället för att spela kort, vilket båda två älskar! Jag lärde henne lite spel ifrån Sverige och jag fick lära mig ett härifrån. Plötsligt gick strömmen och hon hoppade till av rädsla, haha. Ganska sött :-)
Nu ska jag hoppa in i duschen. Adios amigos!
Kaffeplanta!
Utsikt från huset!
Bananträdsblad!
Ännu en dag i bananlandet
----
Idag så öppnade anmälningen för sommarkurser vid universiteten och högskolorna. Har letat efter något skojsigt att läsa och har hittat "Kreativt skrivande" som jag tror att jag ska pröva på. Den är på distans vilket gör att man förhoppningsvis kan arbeta vid sidan av också, lapa sol och njuta av ackompanjerande vänner. Förutom sommarkurserna har jag också letat efter program till hösten. Står i valet och kvalet mellan att läsa till lärare/fritidspedagog eller journalist. Båda yrkena har jag velat arbeta inom sedan jag gick i högstadiet och de har båda olika utmaningar. Blir jag journalist vill jag inte sluta på en skitblaska som Aftonbladet eller Expressen utan mer skriva reportage. Men konkurrensen är stenhård. Risken med att jobba inom skolan är att jag kommer tröttna efter fyra år och då sitter jag sedan och har ett jobb som jag avskyr men jag måste forsätta med det för jag har inget annat val... Hm...
Till VT -11 sökte jag in till Umeå universitet, jag kom in, men tackade nej. Dock satte jag upp mig i bostadskö vilket kan bli min lilla lycka nu. Funderar på att plugga där uppe och flytta ihop med världens finaste kompis; Cicci. Förstår ni hur fint livet hade fortsatt att vara? Pölsekonen och Bananplockarn tillsammans i Norrland!
----
Imorgon blir det att träffa Maria som jag bodde hos i början av min resa. Saknar henne och förmodligen blir det en heldag tillsammans. Vad vi ska göra har jag ingen aning om men jag är säker på att det blir roligt. Ska även försöka leta upp vad jag behöver för att skaffa ett colombianskt ID-kort och hur lång tid det kan tänka sig att ta.
Lite gott och blandat
Idag har jag inte gjort ett dyft mer än laddat ner ett fattigt retuscheringsprogram, fixat lite med min iPad och förberett lite saker inför imorgon. Och vad händer imorgon? Jo, jag ska följa med min vän Nathaly till hennes f.d. jobb på en tvåspråkig skola här i Bogotá. Ska bli superskoj att se hur de jobbar och sen jämföra med hur det kan fungera i Sverige. Tänkte faktiskt försöka skriva ihop ett litet reportage eller artikel om det - mest för skojs skull men det kanske kan bli nåt av det.
Jag har införskaffat mig en liten mini-PC så att jag kan lägga in bilder m.m. på ett säkert sätt. Dessutom har jag börjat skriva på en berättelse vad det gäller min resa och allt som jag varit med om. Egentligen mest för min egen skull, för att bearbeta allting. Känns skönt!
Vad mer? Hm... Mamma kommer hit ikväll och då väntar en överraskning åt henne. Har köpt en liten klocka till henne - inte så dyr men en liten alla hjärtansdagpresent. Första gången! Ni som läser kanske undrar varför jag inte lägger upp några bilder på henne och mitt skäl är ganska enkelt (med stor risk för att låta lastgammal): jag vill inte att alla människor på Internet skall ha tillgång till bilden. Ni som känner mig och vill se en bild, skicka mig ett mejl :-) Vet att det är skittråkigt med bara text men jag avskyr att lägga ut oredigerade JPG-bilder - de är så tråkiga och färglösa. Dessutom har jag inte tagit så många de senaste två veckorna utan mest njutit av tiden. Lovar dock att ta några snart!
Puss & hej, leverpastej
/ Oskar
Lite kidnappning och sa dar
"Här kommer alla känslorba på en och samma gång"
Herregud. Dios mio!!!!
Ska träffamin biologiska mamma igen imorgon. Ringde henne precis och pratade på spanska. Jag skakar av både nervositet och glädje! Vi ska hem till hennes hus imorgon, på kvällen!!!!! Kommer inte på mer att skriva... :-D :-D :-D
Har i alla fall lagt ut bilder ifrån den senaste veckan på Facebook. Ta er gärna en titt!
Ciaaaaaaaaaaao!
Så glad som en pojke kan vara
Ursäkta för min eminenta stavning i det förra inlägget. iPad + Oskar = ovänner.
Hur som haver: dagen har varit jättebra och jag tog en taxi kn till Santa Marta för att träffa Sofia (vi bodde på samma hostel i Bogota). Vi gick till banken och fixat pengar, sen åt vi lunch (Three hollys) och efteråt promenerade vi runt lite i stan. Köpte mig en ny plånbok som är jättefin och ett par flip-flops. Perfekt!
Sedan bar det åt till Taganga, hon checkade in på samma ställe som jag bor på. Synd att vi bara har idag men tja, sånt är livet. Stranden i byn fick sig ett besök också och jag drack vattnet från en kokosnöt!!! Så coolt för mig, haha. Vi tog en del fina foton, så klart, och för första gången lyckades jag fånga solnedgången på ett sjukt bra sätt med korrekt kompensation!!
Just nu har vi lagat mat och senare ska vi ut och ta en öl.
Imorgon stundar Bogota igen och jag våndar för onsdag nästa vecka när det är hemfärd. Vill inte, vill inte! Skulle kunna stanna här för evigt, speciellt här i Taganga...
Igår var jag förresten i Parque Tayrona. Det var skithäftigt och vi vandrade i både djungel och på stränder. Havet var turkost men man kunde inte bada över allt pga väldigt starka strömmar. Tog en tour och folket som var i min grupp var verkligen underbara! Pratade med allihopa och speciellt med en familj ifrån Bogota och Medellin!
Har även mejlkontakt med min biologiska mamma. I förrgår skrev jag det första mejlet på egenkomponerad spanska men det verkade som att hon förstod den i alla fall! Är så himla tacksam för tiden jag har här. Det är verkligen helt overkligt... :-)
/ Oskar
Fiskebyn, Taganga
Och då är man i Tanganga, drömmen (eller lo mejor på spanska). Det är en liten fiskeby precis vid havet och det är verkligen min typ av by. Bortom all stress och storstadsbuller. Cartagena var fint och så men alldeles för turistigt och dyrt. Den tiden jag var där var helt enkelt lagom :-)
Minibussen som tog mig hit var bekväm men de för
Deltog nog i en lägst-temperatur-i-bussen-vinner-tävling. Satt dessutom konstant kissinödig. Men jag höll mig, tapper som jag var :-)
När vi var framme i Santa Marta försökte jag ta ut pengar ifrån mitt kort men skiten fungerar ju inte... Vilket höll på att göra mig förstörd i och med att jag inte har så mycket kontanter på mig och det behövs för att entra Parque Tayrona. Ovan på det så är det lördag och alls bankerär stängda... Men sen kom det en ängel och visade mig en butik här i byn som säljer dagsturer till parken - dessutom tar de kort. Förstår ni hur glad jag blev?!?!?!
När mitt lyckorus hade lagt sig tog jag en promenix till stranden. Utsikten är att döda för!
Mitt under min matlagning så är jag en massa instrument och jag springer till dörren där jag får beskåda ett karnevalståg, haha. Fin start!
Just nu sitter jag i köket och har träffat en trevlig schweizare som jag skall taen öl med sen.
Dagen startade på värsta möjliga sätt, dock. Insåg till min förfäran (ingen överdrift) att jag glömt mitt minneskort där ALLA bilder ifrån resan ligger, på det gamla hostelet. Olyckan som jag kände inom mig är obeskrivlig. Tog snabbt på mig, slängde i mig frukost och tog första bästa taxi. Efter en stunds letande hittar jag det på golvet. Det ligger där och skriker "Pappa, min älskling!!!! Ta med mig!!". Självklart gjorde jag det :-)
Ha det fint, gullepluttar!
Buenos noches de Cartagena de Indas
Borjade dagen med att vakna halv atta. Verkar ha blivit en rutin, oavsett nar jag gar och lagger mig. I och for sig ganska harligt med tanke pa att man far ut mycket mer av dagen. Tyvarr spelade de fucking hog musik pa hostelet fram till halv ett.. well, inte sa att jag inte unnar dem att ha roligt men seriost? Later som en gnallig pensionar som inte fatt ligga sedan andra varldskriget men lite respekt tycker jag anda att man kan ha for oss trakmansar som vill sova :)
Efter att jag atit min taffliga frukost, bestande av en banan och en liten onyttig yoghurt, forflyttade jag min lekamen till en taxi som i sin tur forslade mig till Muelle de las Pegasos, varpa jag kopte en round-trip biljett till Playa Blanca, en av de basta stranderna i Colombia. Betalade cirka 250 kr men da ingick lunch ocksa - inte direkt inraknat i min budget men battre att aka den sakra vagen an att ta en liten fiskebat som den ursprungliga planen var. Med tanke pa alla vagar pa ditvagen sa tog jag (for en gangs skull) ett fornuftigt beslut. Guiden som vi hade pa baten var sjukt rolig - helt perfekt for sitt jobb!
Sjalva havet i Cartagena ar inte sa fint men oj oj oj vilken shock jag fick nar vi seglade in mot slutdestinationen! Vattnet var turkost och man sag bottnen utan problem! Holl pa att sla ihjal mig nar jag skulle hoppas av och mina skor blev bade sandiga och givetvis blota, buhu. Som en magnet drogs alla forsaljer till en med det samma och det slutade med att jag bestamde mig for att kopa massage efter att jag tagit mitt forsta dopp i det karibiska havet! Hon som utforde den var jattetrevlig och vi pratade lite efterat och hon fortjanade pengarna :-) Vattnet var sjukt varmt och fem minuter efter att man kommit upp var man torr igen. Kopte en liten stol som jag parkerade mig pa och hinkade vatten som om jag vandrat i oknen sedan fodseln. Lite senare sorplade jag ocksa i mig lite kokonotsaft -wihiooo.
Nar jag atervande till civilisationen tog jag mig en rundvandring for att fotografera allt i dagsljus. Enormt fina byggnader!! Tyvarr lyckades jag inte fanga solnedgangen pa ett bra satt men for att rattfardiga mig sjalv sa ar sadana bilder valdigt svara att komponera :-P Hur som helst sa langtar jag tills jag kan fa bjuda er pa ett inlagg , endast bestande av bilder harifran, Medellin och Santa Marta!
Ater pa hostelet sa visade det sig att jag inte hade nagan sang langre, vilket gjorde mig aningen irriterad for jag bokade en sang igar. De kunde erbjuda mig en madrass sa att jag kunde ligga pa golvet men efter en san har dag vill man garna ha en mjuk sang att ligga i :-) Hittade dock ett hotell valdigt snabbt tack vare en kille pa hostelet. Cred till honom! Personalen har ar underbar och gaah... jag vill inte hem! Eller jo, det vill jag, men jag onskar att man kunde dubblera sig sjalv sa att man kunde vara bada har och i Suecia.
Imorgon blir det i alla fall Santa Marta. Ser fram emot det och jag hoppas att Parque Tayrona kommer bjuda mig pa den skonhet som jag fortjanar ;-)
Puss och kram, ses inte pa stan.
Cartagena, baby!
Tjohoo!
Bestämde mig för att inkludera Cartagena i min lilla tripp norrut. Ligger bara två timmar bort ifrån Santa Marta med buss så en eller två dagar här kan man väl "offra" ;-) Har läst och hört att staden är välbevarad sedan den spanska kolonialtiden och arkitekturen skall vara underbar! Än så länge är jag inte besviken i alla fall! Tog dessutom bara en timme med flyg ifrån Medellin så man är i alla fall utvilad.
Tog mig en promenad ner till vattnet direkt efter att jag anlänt till hostelet. Solnedgång vid den karibiska kusten är att rekommendera! Bland det vackrast jag sett!
Tjejen som tog emot mig vid incheckningen är både extremt söt och sjukt trevlig! Pratade spanska med henne och vi förstod varandra, wiiiie :-)
Nu blir det lite kvällsmat och imorgon ska jag antingen ta mig till las islas de Rosario och Playa Blanca eller stadsvandring. Den som lever får se!
Ciaaao!
Estoy en Medellin
Nu är man i Medellin, staden som för 20 år sedan styrdes av knarkkarteller och mord var vardagsmat. Staden måste ha uppgraderat sig något enormt för här är väldigt lugnt (jämfört med Bogota) och betydligt renare! Här är palmer över allt och man kan lunka omkring i shorts utan problem.
Bussresan igår tog elva timmar men det gjorde absolut inget för sätena var helsköna. Grymt bra med benutrymme, man kunde fälla sätet till liggande position, TV var installerat framför varje stol och Wi-Fi fanns tillgängligt (som visserligen lade av efter fyra timmar). Hade tyvärr ingen mottagning på mobilen men till slut lyckades Diana, som jag bor hos, få tag på mig. Tur det... Förresten så gick jag på fel buss när vi stannade på ett matställe in the middle of nowhere. Upptäckte det som tur var men bara typ två minuter innan bussen skulle avgå. Hade varit typiskt mig att upptäcka det när den redan kört, haha. Blev upphämtad på terminalen. Väldigt gulligt!
Diana, min värdinna, bor i centrala Medellin med sin mamma och bror. De är så himla trevliga!! Jag älskar dem, haha :-) Deras lägenhet är jättefin och utsikten från mitt fönster är fantastisk - ett Medellin bestående av berg, skyskraper och små hus som ligger på sluttningar!
Idag har jag visats runt lite av Dianas bror och mamma. Huvudpersonen själv jobbar och studerar men kommer snart hem. Då ska vi dra till ett köpcentrum och äta lite middag :-) Jag gjorde faktiskt något väldigt turistigt idag - tog en sightseeing tur! I och med att jag inte har så många dagar här så var det ett bra alternativ och de guidade på både spanska och engelska. Roliga var de också! Köpte tryffel med mjölk på ett schweiziskt bageri där vi stannade och jag har nog aldrig smakat något liknande tidigare!
Bilder kommer nog imorgon :-)
Mot nordväst!
De senaste dagarna har jag svävat på små moln och jag har träffat en hel del trevliga typer, bla journalisten Jared (Australien) och Sofia ifrån Argentina. Riktigt sköna människor :) Ska ev träffa den sistnämnda i Santa Marta - hade varit kul med härligt sällskap!
Igår så fick hostelet en väldigt speciell gäst; hunden Luna som ett par ifrån Dortmund hade med sig! Hon var såklart väääldigt ompysslad!
I skrivande stund sitter jag på bussen till Medellin. Förhoppningsvis är jag framme om ca åtta timmar och då kommer min kompis Diana, som jag mötte i NYC, att hämta upp mig. Bor hos henne till torsdag kväll då jag ska ta nattbussen till den karibiska kusten ;-)
Nedersta bilden visar hur rädd jag är just nu.... :-P
En milstople i mitt liv
Nu ar det 23 timmar sedan en stor del av mitt liv forandrades. Som jag skrivit innan akte jag, tillsammans med Nathaly och Maria, till Madrid dar min biologiska mamma bor. Det ligger ungefar 40 minuter ifran Bogotá och att ta sig dit var lite spannande. Pa morgen skulle jag ta en colectiov, en galen minibuss, till bussterminalen for att kopa min biljett till Medellin pa mandag. Fragade personalen i receptionen som gav mig en beskrivning om vart jag skulle ta bussen ifran.
Jag promenixade till Carrera Septima (huvudgatan) och kunde inte klura ut vilken av alla 100 bussar som passerade som jag skulle vinka in. Fragade tva stycken poliser pa min utomordentliga spanska och de var bade roliga och valdigt hjalpsamma. Efter tio minuter lyckades de fa mig pa ratt buss i alla fall :-) Nar jag val parkerat min rumpa fragade jag chaufforen om terminalen lag nara och fick till svars att det gjorde den. Vi akte och akte och akte. Sag ut som en orolig 5-aring och chaffisen skrattade glatt i backspegeln. De stannade vid sidan och visade att jag skulle hoppa av. Val ute pa gatan oppnar de dorren till framsatet och jag fick hoppa in. Hur gulligt som helst och vi pratade hela vagen till min destination :-)
I alla fall, nu till det intressanta! Vid halv fyra traffade jag och Maria Nathaly och vi gick kvickt till radhuset. Det blev lite stressigt for Nathaly misstankte att radhuset dar hon jobbar skulle stanga tidigare igar pa grund av att det var fredag. Val framme gar Nathaly in medan jag och Maria vantar utanfor. Hon kommer snabbt ut igen och berattar att hon var lite upptagen for tillfallet men att vi skulle forsoka fem minuter senare. Plotsligt var det dags och det tog lang tid innan min kompis kom ut igen. Dessa minuter var de langsta och varsta i hela mitt liv!! Mitt hjarta har ALDRIG slatt sa fort tidigare och alla mojliga kanslor och tankar for igenom mitt huvud. Nar jag sag henne komma ut igen vagade jag knappt lyssna eller titta pa henne!! Men hon sa att jag skulle komma in och jag var helt tom i huvudet. Ar det har sant? Drommer jag? Ar det nat daligt javla skamt? Det var det inte!!!
Vi kommer in och dorren in till hennes arbetsplats oppnas. I rummet ar dar fyra skrivbord och ytan ar ganska liten. Jag forsoker rekognisera henne och ser en som jag verkar lite lik men hon sag sa ung ut.. men det var min biologiska mamma! Visste knappt hur jag skulle halsa; skulle jag krama, ta i hand eller pa annat satt!? Men hon strackte ut armarna sa svaret var enkelt.
Hon borjade prata om sig och lite om sina slaktingar, undrade hur jag hade hittat henne, berattade att anledningen till att hon inte svarat pa mina mejl ar att hon inte litar pa Internet, framfor allt inte nar det gallde en sadan har grej. Men hon var glad att jag kommit hit och nu visste hon att det fanns en person bakom e-mejladressen! Jag fragade om syskon och hon har en dotter som ar 18 ar. JAG AR STOREBROR!!!! Hon vet inte om mig men hon sa att nu nar hon traffat mig ska hon beratta for alla! Jag ska fa min mammas hem- och mobilnummer, adressen och aven till mina kusiner m.m. Och att nasta gang jag kommer till Colombia kan jag bo hos henne!! Hon vill dessutom traffa mig igen nar jag kommer hem fran Santa Marta och da vill hon att jag ska mota min syster!! "Mi casa es tu casa", sa hon! Sjalvklart bertattade jag lite om mig sjalv med :-)
Jag hade verkligen INGA forvantningar. Inga. Och sa fick jag allt detta. Tanken for tva dygn sedan var inte ens att det skulle bli sa har. Planen var att jag skulle besoka Madrid utan att kontakta henne men sen fick en annan adopterad, som jag pratat med via Facebook, mig att greppa denna chans. Hur manga ganger kommer jag besoka Colombia och nar ar nasta gang? Jag hade angrat mig stenhart om jag inte gjort detta! Ar sa himla tacksam over allt. Maste nypa mig sjalv i armen for att inse att jag inte sover.
Nar vi sa hejda kramade hon mig hart och pussade mig pa kinden. Foljde oss ut pa gatan. Redan innan hade jag haft tarar i ogen vid tva tillfallen, framfor allt nar hon ville att jag skulle traffa hennes dotter. Nar hon gick in sag jag att hon ocksa hade det. Sjalv borjade lipa som en 2-aring. Forsta gangen i mitt liv som jag grater av gladje. Magisk kansla!!
Kunde inte forma mig sjalv att ta en bild pa henne. Nasta gang vi ses ska jag sa klart gora det och till dess far ni noja er med lite foton ifran en del av Madrid istallet.
Besokte FANA igar!
