En milstople i mitt liv
Nu ar det 23 timmar sedan en stor del av mitt liv forandrades. Som jag skrivit innan akte jag, tillsammans med Nathaly och Maria, till Madrid dar min biologiska mamma bor. Det ligger ungefar 40 minuter ifran Bogotá och att ta sig dit var lite spannande. Pa morgen skulle jag ta en colectiov, en galen minibuss, till bussterminalen for att kopa min biljett till Medellin pa mandag. Fragade personalen i receptionen som gav mig en beskrivning om vart jag skulle ta bussen ifran.
Jag promenixade till Carrera Septima (huvudgatan) och kunde inte klura ut vilken av alla 100 bussar som passerade som jag skulle vinka in. Fragade tva stycken poliser pa min utomordentliga spanska och de var bade roliga och valdigt hjalpsamma. Efter tio minuter lyckades de fa mig pa ratt buss i alla fall :-) Nar jag val parkerat min rumpa fragade jag chaufforen om terminalen lag nara och fick till svars att det gjorde den. Vi akte och akte och akte. Sag ut som en orolig 5-aring och chaffisen skrattade glatt i backspegeln. De stannade vid sidan och visade att jag skulle hoppa av. Val ute pa gatan oppnar de dorren till framsatet och jag fick hoppa in. Hur gulligt som helst och vi pratade hela vagen till min destination :-)
I alla fall, nu till det intressanta! Vid halv fyra traffade jag och Maria Nathaly och vi gick kvickt till radhuset. Det blev lite stressigt for Nathaly misstankte att radhuset dar hon jobbar skulle stanga tidigare igar pa grund av att det var fredag. Val framme gar Nathaly in medan jag och Maria vantar utanfor. Hon kommer snabbt ut igen och berattar att hon var lite upptagen for tillfallet men att vi skulle forsoka fem minuter senare. Plotsligt var det dags och det tog lang tid innan min kompis kom ut igen. Dessa minuter var de langsta och varsta i hela mitt liv!! Mitt hjarta har ALDRIG slatt sa fort tidigare och alla mojliga kanslor och tankar for igenom mitt huvud. Nar jag sag henne komma ut igen vagade jag knappt lyssna eller titta pa henne!! Men hon sa att jag skulle komma in och jag var helt tom i huvudet. Ar det har sant? Drommer jag? Ar det nat daligt javla skamt? Det var det inte!!!
Vi kommer in och dorren in till hennes arbetsplats oppnas. I rummet ar dar fyra skrivbord och ytan ar ganska liten. Jag forsoker rekognisera henne och ser en som jag verkar lite lik men hon sag sa ung ut.. men det var min biologiska mamma! Visste knappt hur jag skulle halsa; skulle jag krama, ta i hand eller pa annat satt!? Men hon strackte ut armarna sa svaret var enkelt.
Hon borjade prata om sig och lite om sina slaktingar, undrade hur jag hade hittat henne, berattade att anledningen till att hon inte svarat pa mina mejl ar att hon inte litar pa Internet, framfor allt inte nar det gallde en sadan har grej. Men hon var glad att jag kommit hit och nu visste hon att det fanns en person bakom e-mejladressen! Jag fragade om syskon och hon har en dotter som ar 18 ar. JAG AR STOREBROR!!!! Hon vet inte om mig men hon sa att nu nar hon traffat mig ska hon beratta for alla! Jag ska fa min mammas hem- och mobilnummer, adressen och aven till mina kusiner m.m. Och att nasta gang jag kommer till Colombia kan jag bo hos henne!! Hon vill dessutom traffa mig igen nar jag kommer hem fran Santa Marta och da vill hon att jag ska mota min syster!! "Mi casa es tu casa", sa hon! Sjalvklart bertattade jag lite om mig sjalv med :-)
Jag hade verkligen INGA forvantningar. Inga. Och sa fick jag allt detta. Tanken for tva dygn sedan var inte ens att det skulle bli sa har. Planen var att jag skulle besoka Madrid utan att kontakta henne men sen fick en annan adopterad, som jag pratat med via Facebook, mig att greppa denna chans. Hur manga ganger kommer jag besoka Colombia och nar ar nasta gang? Jag hade angrat mig stenhart om jag inte gjort detta! Ar sa himla tacksam over allt. Maste nypa mig sjalv i armen for att inse att jag inte sover.
Nar vi sa hejda kramade hon mig hart och pussade mig pa kinden. Foljde oss ut pa gatan. Redan innan hade jag haft tarar i ogen vid tva tillfallen, framfor allt nar hon ville att jag skulle traffa hennes dotter. Nar hon gick in sag jag att hon ocksa hade det. Sjalv borjade lipa som en 2-aring. Forsta gangen i mitt liv som jag grater av gladje. Magisk kansla!!
Kunde inte forma mig sjalv att ta en bild pa henne. Nasta gang vi ses ska jag sa klart gora det och till dess far ni noja er med lite foton ifran en del av Madrid istallet.
Hola Oskar,
Felicidades! I'm Bastien LEVEQUE (Z5 years old) from Belgium... What a wonderful history of your meeting with your mother. I have also been to Fana 5 years ago... amazing experience of LOVE! As I said to you: taste your enjoyment, your happiness, your presence... I'm happy for you... I feel your sparkling eyes of wondering. The country, your mother, Colombian people, Colombian culture, Colombian food... taste it with your heart of love! enjoy enjoy!
"Hon borjade prata om sig och lite om sina slaktingar, undrade hur jag hade hittat henne, berattade att anledningen till att hon inte svarat pa mina mejl ar att hon inte litar pa Internet, framfor allt inte nar det gallde en sadan har grej. Men hon var glad att jag kommit hit och nu visste hon att det fanns en person bakom e-mejladressen! Jag fragade om syskon och hon har en dotter som ar 18 ar. JAG AR STOREBROR!!!! Hon vet inte om mig men hon sa att nu nar hon traffat mig ska hon beratta for alla! Jag ska fa min mammas hem- och mobilnummer, adressen och aven till mina kusiner m.m. Och att nasta gang jag kommer till Colombia kan jag bo hos henne!! Hon vill dessutom traffa mig igen nar jag kommer hem fran Santa Marta och da vill hon att jag ska mota min syster!! "Mi casa es tu casa", sa hon! Sjalvklart bertattade jag lite om mig sjalv med :-)"
BLIR FAN HELT TÅRÖGD!! :') Så jävla BRA!!!
Bastien: Thank you so much! I really, really appreciate it!
Elisabeth: Aaaw!!! Vet inte vad jag ska saga, hihi. Men vi har en hel del att prata om nar vi ses! :D
Åh blir alledes tårögd av ditt fina inlägg måste vara en helt fantastisk känsla!
Kramar
Hej Oskar! Jag blir helt varm i själen för din skull!
Så himla glad för dej! Saknar dej men unnar dej allt du upplever just nu!!!
Kramar från Uppsala och en massa kärlek och värme!
